Filma grannar – orsak till uppsägning av bostadsrätt

Om en bostadsrättsinnehavare sätter upp kameror och filmar grannar och omgivning har styrelsen rätt att säga upp medlemmen. Det visar två nya domstolsbeslut. Men det finns detaljer som måste vara uppfyllda. 

Organisationen Bostadsrätterna har granskat två fall där medlemmar i bostadsrättsföreningar blivit uppsagda på grund av installerad kameraövervakning. I det ena fallet valde hovrätten att gå på styrelsens beslut och i det andra fallet gav tingsrätten medlemmen rätten att bo kvar. Det finns däremot flera skillnader i dessa två fall.  

Attrapp är inte kamera

I det första fallet hade medlemmen monterat en kamera i ett eget fönster och riktat den ut mot entré och gatan utanför. Eftersom det uppfattades som ”störning” valde styrelsen att kontakta medlemmen med en rättelseanmaning. 

En rättelseanmaning är en skriftlig varning till medlemmen som enligt Bostadsrättslagen måste skickas ut för att föreningen senare ska ha rätten att säga upp eller till och med vräka medlemmen. 

Medlemmen tog bort kameran och ersatte den med attrapp, vilket resulterade i att styrelsen valde att säga upp medlemmen. I tingsrätten fick medlemmen däremot rätt. Detta både utifrån att störningen inte ansågs varit tillräckligt omfattande samt att kameran även hade tagits bort efter varningen. 

Privatundantaget gäller inte BRF

I det andra fallet hade en medlem installerat två videokameror i sina fönster och med dessa filmat både grannar och omgivning. Efter tillsägelse togs en kamera ned medan den andra inte togs ner. Medlemmen menade att rättigheten fanns att ha kameran kvar utifrån privatundantaget i kamerabevakningslagen. 

Enligt Integritetsmyndigheten kan privatundantaget användas om ”kamerabevakning bedrivs av dig som privatperson för rent privat bruk”. Övervakningen ska då bland annat vara ”…begränsad till ditt hem eller tomt och filmar inte en grannes tomt eller en plats dit allmänheten har tillträde”.

Hovrätten bedömde därför att styrelsen hade rätt att säga upp medlemmen. Detta utifrån att övervakning genomfördes på ett omfattande sätt, på mer än egen tomt samt att medlemmen inte hade agerat efter rättelseanmaningen. 

Att domstolen ansåg att medlemmen förverkat sin rätt till lägenheten i detta fall, och inte i det första fallet, handlade alltså om omfattning och hur medlemmen agerat efter tillsägelse.